tisdag 10 juli 2007

Jag klättrar upp för berget, rullar stenen, har bundit benen.
Du är så åtråvärd, onårbar, helt underbar.
Om du vore min, min, min, och ingen annans

Mina muskler spänner, pannan bränner.
Mitt blod pulserar, mitt kött är hårt och våndas,
i stånd att stångas, vibrerar.
Du ska bli min, min, min, och ingen annans.

Det är det stora steget, det gudokliga läget, där vi tillsammans
vandrar, och ingen klandrar vår rikedom.
Du är min enda, ingen slända.
Dig vill jag ha kvar.

Jag tror jag vann, ja, jag tror jag vann.
Alla djävlar som kan förstöra försvann.
Ja, jag tror att jag vann.
Jag vet att jag vann, ja, jag vet att jag vann,
för du ska bli min och ingen annans.

Det är snart våran bröllopsdag, jag hoppas och tror att du vet att jag älskar dej över allt annat!!

Inga kommentarer: